jbackelicious

ibland, eller ganska ofta
så blir jag bara så jävla trött på allting
kumla, vardagen, folk i allmänhet, lögner, kärlek,
någon som ger en hopp men sänker det lika snabbt igen,
kalla nätter, ensamhet, föräldrar, döden
jaa, ALLT!

just nu är jag bara så trött
på att folk lovar saker och som sagt, ger en hopp,
men sänker det lika jävla snabbt igen.

jag har aldrig varit en särskilt bra person i allmänhet
men jag tkr iaf att jag har skärpt mig den senaste tiden.
försöker göra mitt bästa för att göra mina vänner glada
och hjälpa dem när dem har problem och behöver stöd.
jag har försökt att finnas där till hands när dem behöver mig.
men ibland känns det som att det inte tjänar någonting till.
ibland känns det som att jag inte får något tillbaka.
När jag ser någon som jag bryr mig om vara nere/ledssen
så försöker jag hjälpa, men ibland får jag bara skit för det.
att jag försöker finnas till hands?!
Men när jag är nedstämd och mår inte så bra
då märker knappt någon det.
just då känns allt så jävla värdelöst och att ingenting jag gör tjänar ngt till.

jag är så trött på att bry mig just nu.

och jag är så jävla rädd för att bli kär
eller att ens få känslor för någon
för jag är så jävla (ursäkta alla svärord) svartsjuk utav mig
och jag sabbar nästan jämt allt.
dem senaste gångerna jag har haft känslor för någon
så har det skitit sig totalt.



det känns som att mitt liv bara driver med mig just nu.


så jävla mycket tankar, men så lite att säga.